uteritt

igår kväll red jag ut tillsammans med sanna. vi tog en runda runt en by som heter västanberg. men innan vi gick ner för berget så hittade vi en stig vi fick lov att utforska. när vi väl kom ner för den lilla backen som ledde in på stigen så visade det sig att det var ett helt underbart ställe! det var en ganska smal, men mjuk och fin stig. lövträd på båda sidor om stigen så det var som ett valv över oss. det kändes precis som att vi var i körsbärsdalen i bröderna lejonhjärta och red. helt underbart! jag förstår inte att jag missat den stigen innan, för den ligger alldeles nedanför en av våra hagar.
vi hade en riktigt mysig tur med två stirriga hästar till en början. Jalle och Meanie är ganska lika på så vis, så ibland kan det bli lite spännande när vi rider tillsammans och dom trissar upp varandra. för hoppar den ena till för något så måste ju den andra  också :)
jag skrattade gott åt Meanie som var livrädd för brunnslock och vägrade trampa på dom. efter en stund så kom vi lite på efterkälken jag och Jalle, så jag travade ikapp, eller jag travade ända tills han tvärnitade och hoppade åt sidan för att han vägrade att trampa på ett brunnslock! haha, där fick jag för det!
Jalle börjar vara mer och mer sansad när vi är ute och rider med andra nu. tidigare har han kunnar trissa upp sig och försökt springa ist för att jobba. då har man verkligen fått slita för att få honom att slappna av och komma till jobb. men nu går det bra från början, för det mesta.
sen ska jag ju inte sticka under stol med att det är klockrent att vara nära vän med sin ridinstruktör och att ofta rida med henne. "Annica, takten!" kan jag höra ibland om jag travar bakom henne. haha, man kan inte slarva eller slappna av när hon är i närheten! jag får feedback direkt. helt klockrent.

det var lika häromdagen när vi red tillsammans i ridhuset och jag tyckte att Jalle kändes lite loj. han ville inte ta hjälperna jag gav honom och han var allmänt avknäppt. så jag kämpade och slet mitt hår ett bra tag innan jag blev uppgiven och sa till sanna "sitt upp och känn efter du också" vilket hon gjorde. och det första hon sa var "hade jag inte vetat bättre hade jag trott att han var ett sto idag" haha. så uppträdde han alltså :P

men efter att hon känt igenom honom och konstaterat samma sak som jag så kom vi fram till att det var träningsvärken sen långturen ute som spökade. för redan dagen efter var han som vanligt igen.

jag har också lagt om min ridning helt nu. jag tycker att han har för mycket underhals och att han är ganska "tom" i hals/nacke där jag vill ha honom musklad. vilket även kerstin påpekade när jag red för henne. så efter diskussion med både henne och sanna har jag lagt upp det som så att nu ska han bara ridas lång/låg ett tag. för han har inte alls så god balans när jag lägger ner honom där som han har när han går i den höga formen han helst vill gå i. så nu jobbar jag mycket mycket på det. och jag ser redan resultat genom att hans rygg kommit upp mycket bättre, inte bara när jag ridit igång honom utan redan när jag sitter upp så känner jag att han kommit upp sig. ungefär som att sitta på en häst som bajsar ;)
han tycker att det är skitkul också! när jag galopparbetar honom på volten och bara rider för ytterhjälper. han kommer ner ganska bra även då, men jösses vad han har kul! han far runt och frustar och lägger in nåt litet lyckoskutt och försöker springa så fort han får! haha det är så kul att se, och jag kan sitta och skratta åt honom när jag rider. han blir så harmonisk och tillfreds med sig själv.

ute rider jag mycket på lydnad, att han ska veta att lång tygel betyder skritt och inget annat! inget trams är ok! man får vara glad och ha kul, men inget taktande eller dyl. och det funkar. vi kan gå på lång tygel från början nu och det finner han sig bra i. såklart ska vi ha kul, jobba, mysa och allt annat man kan göra på en uteritt, men det ska vara när jag ber om det. jag ska inte behöva sätta honom i arbete bara för att han inte kan uppföra sig på lång tygel!

åh, jag älskar verkligen denna häst!han är helt enkelt underbar, och jag njuter av varje stund jag är i stallet med honom.
han är så otroligt snäll och jag känner mig helt trygg med honom. nu rider jag barbacka nere på byn och vi möter hästar, glassbilar och jag vet inte allt. men det är inga problem. visst kan han tycka att det är lite läskigt och skutta till, men det är bara att hålla i sig och driva så blir det hur bra som helst :D