måndag 7 november 2011

hjärtat!

hjärtat är tillbaka!
ja, alltså hjärtat Jalle har på mulen. det försvann med vinterpälsen i våras men nu är det tillbaka.
det var ju givetvis ett tag sen det dök upp igen, men det var även ett tag sen jag skrev något här.

det är så himla tråkigt väder ute nu...det är tom så jag börjar längta efter minusgrader. och då avskyr jag kyla! men det är så tråkigt med all lera i hagarna och alla fuktiga regntäcken som ska torka osv. men jag misstänker att man kommer hinna få nog av vintern ändå när den väl kommer.

ikväll ska jag och Eva åka och ladda upp med lite spån inför vintern. vi åker till en såg här i närheten och köper säckar. smidigt som sjutton. lite drygt att packa i själv men när jag spånar upp så har jag aldrig i en hel bal åt gången, så dom blir så otympliga att kånka fram och tillbaka. så för mig är det perfekt att fylla på med en säck spån åt gången. jag vet inte om det är jalle som är renlig eller om det är jag som är nördigt ordentlig när jag mockar...men vi har då ingen spånåtgång att prata om. och då har han ändå väl mycket spån inne hos sig...men jag vill att han ska ha det riktigt rent och att han ska ha det ordentligt mjukt när han ligger och sover/vilar.

nehej, jag undrar om det inte är dags för mig att ta tag i nästa träns. det ligger isärplockat på köksbordet och bara väntar på att bli smort. jag hann inte med att göra det efter sista ridpasset, så nu är det hög tid!

sist det tränset användes var det nämligen Tuva som red, och hon hade lite bråttom hem efter turen! hon travar själv på honom och styr och grejar. och han sköter sig ypperligt! han går ju tom. på brunnslock när hon rider, vilket han inte gör när jag sitter på. och han håller upp hovarna så fint när hon ska kratsa hovarna! jag har sagt det förut, men det tåls att sägas igen... Jalle är den bästa hästen <3

söndag 6 november 2011

oj, så längesen!

nu var det verkligen ett tag sen jag skrev här! men det har varit så mycket att stå i så jag har inte hunnit med. mycket med styrelsearbete på klubben, myckte hemma då vi dragit in vattenburet värmesystem och bergvärme och massa annat.

vi får hoppas att det kan bli bättre uppdateringar framöver nu.

jalle lever och har hälsan :) vilken tur va?! och han är den bästa häst som finns, så det så! vi har så roligt tillsammans och man får alltid skratta när man är med den spellevinken! och när jag kommer åkandes med min bil så gnäggar han så snart han ser/hör den. så om jag ska upp till ridklubben och åker förbi hagen så blir han upprörd och står kvar vid grinden och ropar efter mig <3 han är som en riktig ungdom i sinnet och hittar på bus dagligen. det senaste är att han knyter loss ett grimskaft när han står på gången. så gott som var gång jag går in i sadelkammaren så gör han detta, för på en hylla framför honom ligger det en påse med hästgodis. så jag hör hur det börjar prassla där ute och kollar ut... då kliver han tillbaka och ser sjukt oskyldig ut med ena grimskaftet liggandes på golvet brevid honom :P sen kan det där upprepas flera gånger och han tror att jag inte ser honom. det är typ "det var farello som knöt loss mig, jag har stått blickstilla!" haha.

här i veckan var Gemma här och red, då kom också ett typiskt jallebus! dom jobbade mycket i trav, sen när det väl var dags för galopp så såg jag på honom att nu kommer det komma bus. jag stod och filmade när Gemma red och började fnissa, sen hör man hur hon träter på honom när han drar av en riktig kick :D bästa Jalle! han vet då att vara lycklig!

jag är fortfarande så otroligt fäst vid honom, så de dagar som medryttarNina har honom åker jag iaf upp minst en gång och klappar om honom ordentligt. även om jag litar på Nina helt och hållet så vill jag ändå se att han har det bra. det är det viktigaste!

nu ska jag ta och smörja upp hans ena träns så det är tip top imorgon när en ny vecka drar igång :D
och jag ska verkligen försöka bättra uppdateringarna!

onsdag 5 oktober 2011

jag är DÖD!

jösses, vilken tur vi var ute på igår. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...
jag provade den "nya" sadeln på jalle igår (som jag kommer slänga så långt bort jag bara orkar och förmår!!!) iaf, till en början knallade han på fint. han var lite löjlig och ville takta, men jag trodde att det till största del berodde på att vi, förutom sanna och meanie, hade med oss linnea på prinsen.
det hjälpte inte att jag gav lång tygel heller, vilket alltid hjälper annars. och jag trodde verkligen inte att det var sadeln som låg illa då. för jag tog hjälp av sanna och vi kollade så det skulle vara helt ok på honom.
men iaf, när vi började trava så började han kasta sig i sidled och backa ner i diken osv. alternativt trippa fram i kort kort galopp på tvären.
det enda jag kunde göra var att lätta av och driva och hoppas att vi hamnade där vi skulle. så där satt jag på en överspänd häst, med en mage som gör att förmågan till att parera inte är den bästa och jag hade så sjukt jäkla ont i både mage och ljumskar efter att ha setat på en taktande, skumpande häst i 30 minuter. dessutom i en sadel som man inte är van vid vare sig för komfort eller balans. iaf så möter vi såklart alla stora maskiner man kan tänka sig som bygger om vid slalombackarna...och vissa maskiner stog inne bland träden och fällde gigant tallar...suck.

vi red en liten omväg iaf och sannas meanie skulle hoppa över en liten fåra med vatten. och som hon hoppade! meanie brukar inte hoppa med så mycket rygg, utan hon kan ta ordentliga kråksprång. men igår hoppade hon med så mycket rygg (över 2 cm djupt porlande vatten) så sanna flög ur sadeln! och för er som inte har sett sanna rida...hon trillar inte av hästar. det är bara så. dom kan göra vad dom vill, men hon sitter kvar. det kanske har något att göra med att hon ridit in hästar sen hon var runt sex, sju år. och att hon och hennes mamma alltid haft lite speciella hästar :P
hur som, sanna slog sig inte. men hon var överlycklig över att meanie hoppat så fint. det gäller att se det från den ljusa sidan!
sen skulle jag och jalle över...jag satt av, jag vet hur han brukar göra vid såna situationer. sanna tog honom som handhäst och dom hoppade över. so far so good. jag hoppade upp efter att ha passarat en till "bäck" och en bil med arbetare som spelade rock så träden vek sig.
nu började jalle fjolla riktigt ordentligt och struttade så mycket så jag fick så ont så jag kände att nej, nu ger jag upp!
så jag och linnea kom fram till att jag tar ridklubbens prinsen och hon hoppar upp på jalle en stund så jag får vila kroppen lite. men då sa jalle ifrån så det sjöng om det. dom kom ca 3 meter, sen hade han kastat av Linnea!!! sen sprang han in i skogen och linnea, som klarade sig utan att slå sig gick efter. men jag sa att ta prinsen så knallar jag efter. för när linnea gick så fortsatte han framåt...men jag gick efter honom, drev på lite mer och tjoade på honom. då vände han om och travade fram till mig och gjorde halt. underbara häst!

jag kände igenom honom för att kolla så det inte var en älglus eller dyl. tog av sadeln och kollade osv. men ingenting. jag gick en bit med honom och sen skulle vi upp för slalombacken...i en brant pist...och jag kan säga att som gravid vill man ansolut INTE knalla uppför en sån backe. det vill man nog inte annars heller när jag tänker efter :P
men jag satt upp på jalle och begav mig uppför backen. jag kände att han tyckte inte om det till 100% för han ville gärna springa ifrån. så vi travade upp, sen var dte bara att sitta av igen och gå hela vägen hem. sjukt jobbigt.
men nu är det gjort och sadeln kommer aldrig mer att åka på min fina jalle. för jag såg sen att den tenderade att åka över till höger. så det var säkert riktigt obehagligt.

när vi kom hem strechade vi ordentligt, åt lite äpplen och gosade innan han fick gå ut i hagen igen...
idag är det nina som ska rida, och hon är förvarnad om vad som hände igår så hon vet om han kanske är lite öm eller så. men jag är riktigt glad att hon rider idag, för min kropp klarar nog bara av att vara hemma och baka bullar eller nåt liknande.

fredag 30 september 2011

sadel.

idag så ska jag och Max åka och kolla på en sadel. en gammal, sliten sadel. men dock en sadel :P
det är så att jag vill ha en slit och släng sadel som jag kan ha när vi tex. är och klättrar i slalombacken. det är sååå jobbigt att stå länge i en brant backe med dressyrsadeln.
så nu har jag förhoppningsvis hittat en "slit och släng sadel" som man kan ha i skogen osv utan att behöva oroa sig. jag ska ta hem den iaf och prova lägga den på honom så får vi se.

annars är det full fart som vanligt.
Max är fortfarande hemma med mig och är allmänt hängig. och jag har fullt göra med att klura på en massa idéer som jag har. men det är svårt. jag vet inte riktigt vart jag ska börja...
men trägen vinner. så jag ska nog lyckas med det här också :D

måndag 26 september 2011

dagens pass

idag kom jag äntligen upp till ridhuset :)
idag red jag en dressyrövning, jag red in på diagonalen, rätade ut honom, sen skänkelvikning in till kvartslinjen, sen rakställa och rida framåt. galoppfattning så snart han var helt rak, skritt strax efter mitten på ridbanan och sist en bakdelsvändning. pjuh säger jag bara!
helt galet vad det var jobbigt. man fick lov att vara på alerten konstant och galet kvick i hjälperna för att hinna med allting. utmaningen för oss låg i att hålla honom helt rak i fattningen, han ville gärna börja tvära även där. men jäklar vad nyttigt det var. för han blev riktigt fin.
jag red bara i 30 minuiter idag, plus skritt innan och efter då. men han var riktigt trevlig idag så då måste man kunna nöja sig också.

innan jag började trava av honom så låg jag på¨volten i galopp och lättsits och bara rullade på. han var riktigt fin och höll sig lång och låg. han frustade och pustade så mycket så det var helt galet :)

jag ska fortsätta kämpa med samma övning i veckan, för det var som sagt lurigt att hinna med allt och att få honom rak i galoppen. men skam den som ger sig :)

åh, det är så kul!

söndag 25 september 2011

pigg häst i blåsten :)

idag var det äntligen min tur att rida. som jag har längtat!
jag hade sett fram emot ett dressyrparr på banan, men kom på att det var Mini-KM när jag skulle upp och rida, så det var bara att tänka om och rida ut ist. och det var verkligen tur att jag gjorde det. för vilket pass :D vi red en kortis bara, men oj så kul det var.
jag tog på honom hacket igen, för när han går så bra på det kan han gott få ha det ute så slipper han ha bett i munnen varje gång.

det började med att han var sjukt tramsig. det virvlade en massa löv utanför stallet när jag skulle sitta upp så han ville inte vara stilla. men upp kom jag och vi kom således iväg. sen kom vi till en liiiiiten vattenränna på grusvägen som han skulle tramsa vid. han var så galet pigg så det kändes som att han bara letade efter saker att reagera på. haha, fjanten.
hur som så red jag på lång tygel och verkligen drev igång baken på honom så han slutade trippa fram och tog långa kliv ist. efter en stund fick jag hoppa av...då hade dom börjat gräva brevid vägen, på båda sidor. smal väg plus att det var som stup på båda sidor och avspärrningsband längs avgrävningen som slog i vinden. så där ville han ju absolut inte knalla över. och nu är jag lite osmidig i mina rörelser så det är inte alltid jag hinner med i hans resonemang :P så jag satt av och vi knallade förbi/över eländet. han frustade åt det men följde med mig iaf. sen var det bara upp igen.
nu kortade jag tygeln och red mycket öppnor/förvända öppnor. han knallade på fint med ett rejält tryck! trots att han var som en fiolsträng i början så fick jag honom lång, låg och avslappnad i överlinjen. absolut inte helatiden, men stundtals och då gick han riktigt fint och frustade. sen var det ju en massa elände som blåste och hade sig, så då släppte han allt fokus och skulle tramsa ist. min söta fåntratt!

sen i traven så tänkte jag att "nu djävlar". haha. så jag drev verkligen barkifrån och satt emot så mycket jag bara kunde, så att jag verkligen fångade upp honom. och som han travade! vi hade ett jäkla schvung i steget där. det kändes som att vi flög fram! sen kunde jag korta honom massor! och ingen energi försvann utan han klampade på lika fint där men att vi fick med oss energin uppåt ist! helt galet! och där var han så avlappnad och fick upp ryggen så galet mycket så det var så man hamnade i framvikt om man inte passade sig.
jäklar vad kul det var.
men säg den lycka som varar. vi mötte ett barn som stog och vrålade och pratade med oss i blåsten samtidigt som ett pucko i bil svischade förbi utan att sänka farten det minsta! så efter det var det fiolsträng igen. men då var vi på väg hemåt, så jag kunde ge honom lång tygel och bara driva honom framåt så gick han skapligt lugnt.

det roliga med jalle är att han kan takta hur mycket som helst och tramsa för vad det än må vara. men ger jag lång tygel då så är det som att det bara släpper och han blir lugn och fin igen.
men jag minns i våras när vi inte alls hade kommit dit, då kunde vi takta genom en hel uteritt. haha!

nu är det hög tid att kasta sig in i dushen, sen står styrelsemöte på ridklubben på schemat.