idag var det äntligen min tur att rida. som jag har längtat!
jag hade sett fram emot ett dressyrparr på banan, men kom på att det var Mini-KM när jag skulle upp och rida, så det var bara att tänka om och rida ut ist. och det var verkligen tur att jag gjorde det. för vilket pass :D vi red en kortis bara, men oj så kul det var.
jag tog på honom hacket igen, för när han går så bra på det kan han gott få ha det ute så slipper han ha bett i munnen varje gång.
det började med att han var sjukt tramsig. det virvlade en massa löv utanför stallet när jag skulle sitta upp så han ville inte vara stilla. men upp kom jag och vi kom således iväg. sen kom vi till en liiiiiten vattenränna på grusvägen som han skulle tramsa vid. han var så galet pigg så det kändes som att han bara letade efter saker att reagera på. haha, fjanten.
hur som så red jag på lång tygel och verkligen drev igång baken på honom så han slutade trippa fram och tog långa kliv ist. efter en stund fick jag hoppa av...då hade dom börjat gräva brevid vägen, på båda sidor. smal väg plus att det var som stup på båda sidor och avspärrningsband längs avgrävningen som slog i vinden. så där ville han ju absolut inte knalla över. och nu är jag lite osmidig i mina rörelser så det är inte alltid jag hinner med i hans resonemang :P så jag satt av och vi knallade förbi/över eländet. han frustade åt det men följde med mig iaf. sen var det bara upp igen.
nu kortade jag tygeln och red mycket öppnor/förvända öppnor. han knallade på fint med ett rejält tryck! trots att han var som en fiolsträng i början så fick jag honom lång, låg och avslappnad i överlinjen. absolut inte helatiden, men stundtals och då gick han riktigt fint och frustade. sen var det ju en massa elände som blåste och hade sig, så då släppte han allt fokus och skulle tramsa ist. min söta fåntratt!
sen i traven så tänkte jag att "nu djävlar". haha. så jag drev verkligen barkifrån och satt emot så mycket jag bara kunde, så att jag verkligen fångade upp honom. och som han travade! vi hade ett jäkla schvung i steget där. det kändes som att vi flög fram! sen kunde jag korta honom massor! och ingen energi försvann utan han klampade på lika fint där men att vi fick med oss energin uppåt ist! helt galet! och där var han så avlappnad och fick upp ryggen så galet mycket så det var så man hamnade i framvikt om man inte passade sig.
jäklar vad kul det var.
men säg den lycka som varar. vi mötte ett barn som stog och vrålade och pratade med oss i blåsten samtidigt som ett pucko i bil svischade förbi utan att sänka farten det minsta! så efter det var det fiolsträng igen. men då var vi på väg hemåt, så jag kunde ge honom lång tygel och bara driva honom framåt så gick han skapligt lugnt.
det roliga med jalle är att han kan takta hur mycket som helst och tramsa för vad det än må vara. men ger jag lång tygel då så är det som att det bara släpper och han blir lugn och fin igen.
men jag minns i våras när vi inte alls hade kommit dit, då kunde vi takta genom en hel uteritt. haha!
nu är det hög tid att kasta sig in i dushen, sen står styrelsemöte på ridklubben på schemat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar