igår var jag uppe och red i ridhuset. det blev mycket lösgörande jobb i skritt. han var stel som bara den till en början, men det lossnade ganska fint. jag fick jobba mycket med att driva fram för sätet, för när han tycker att det blir jobbigt vill han gärna upp med huvudet och släppa stödet. så det gäller att vara steget före. när man känner att han börjar spänna sig, då är det bara att driva för att på så vis få honom att behålla stödet. samtidigt tar jag ledande tygeltag på innern och rider ihop honom för ytter med samverkande hjälper både skänkel hand. tre snabba kramningar på yttertygeln och lägga till ytterskänkeln samtidigt. det brukar göra susen.
när vi ridit ett tag och var inne på travjobbet så kom det in tre andra ekipage i ridhuset. dom frågade om dom fick ställa upp lite hinder, vilket var helt ok bara jag fick ha en volt för mig själv.
jalle har blivit mycket lugnare i såna situationer, när han kom till mig så blev han stressad och omöjlig att rida vettigt på vid såna tillfällen. men nu funkar det oftast hur bra som helst. igår blev han dock lite tossig, men han har knappt varit i ridhuset på hela sommaren och speciellt inte med hinder.
jag låg steget före där, så jag tog på honom en snodd. så han skulle slippa springa och jaga upp sig. för får han på sig den går han lugnt och fint. även om snodden oftast hänger löst, så hjälper den psyket på honom. han jobbar på bra, och tar ett mycket bättre stöd på båda tyglarna. han tar stödet längre fram och det är då mycket lättare att få honom lång och låg. den enda korrigering som behöver göras då är uppresande tygeltag samtidigt som jag driver, då får jag även fram nosen på honom så han inte går bakom hand.

Published with Blogger-droid v1.6.8