torsdag

torsdag, dvs Ninas dag. idag är sista "hästfria" dagen den här veckan. och nu läääängtar jag! det är tur att jag ger dom lite mellis på dagarna så jag har anledning att åka upp ändå :)
jalle gnäggar alltid när jag kommer åkandes, han ser/hör direkt när jag kommer tuffandes i den blå bilen. tar jag den röda är han inte alls lika på alerten, inte förens jag kliver ur ;)

snacka om att det är höst på riktigt nu! Ungarna ska ha massor med kläder på sig så snart man ska utanför dörren (gruvar mig redan inför vintern), hästen ska ha täcke på sig för att inte avlida i den hemska polarkylan som dragit in över landet (om man får tro honom alltså...) och jag får knappt igen en enda jacka över tjockmagen! jösses, måste jag redan börja med Magnus jackor?!

hursom...alla som vill ha underhållning borde komma och titta på mig när jag ska sitta upp/av. det är en syn av sällan skådat slag kan jag lova! haha. jag som aldrig brukar använda pall (ok, jag har börjat med det på slutet för att spara jalles rygg o sadel.) men nu kommer jag knappt upp trots pall! och än roligare är det när jag ska av! för jag kan inte luta mig framåt och slänga benet över rumpan på honom. för så långt fram kommer jag inte innan det tar stopp. så nu återstår alltså att luta sig bakåt och slänga benet över halsen, vilket är skitsvårt då jag direkt efter ridningen får sjukt ont i ljumskarna...så jag stånkar och stönar och viftar och far. sen KABBBOOOMM så står/halvligger jag på marken! haha.

jag har ju haft svårt för att få till en bra lättridning på Jalle, utan att han stressar på stegen. jag hamnar lätt i bakvikt och blir för stark i min hand. men nu är jag perfekt i balans. tack badbollen :D
sen får vi se hur länge Jalle orkar ha en tjockis på ryggen under regelrätta dressyrpass...jag har iaf kittat upp med longerings/ tömkörningsprylar. sen kommer jag rida ut massor för att iaf hålla igång bakbenen på honom och så får mina "stand in" ta de riktiga dressyrpassen.

för som sagt, att inte ha honom kvar är inte ett alternativ! jag är så sjukt fäst vid denna häst och litar verkligen på honom till 100%. dock har jag lovat min älskade make att ta det väldigt lugnt nu, inga onödiga risker, ingen mer barbacka ridning nere på byn osv. först ska bebisen ut. sen är det fritt fram igen :D
för er som inte hängt med så länge så gick jag omkull på terrängbanan när jag var gravid med max, vilket fick magnus att se rött så jag fick lov att sluta rida tills max var född. jag och hästen (Amigo) voltade båda två...som tur var han jag skjuta ifrån så vi gjorde kullerbyttan brevid varandra och jag satt tack och lov inte kvar i sadeln längre.

hur som, älskade Gayaal flyttar inte! jag ser det som min avkoppling att få vara i stallet. jag är som person väldigt lättstressad och har sjukt lätt för att bli helt tossig. men får jag min stund i stallet hos min fina häst varje dag så släpper all stress och alla spänningar och jag hinner aldrig komma upp i varv. helt underbart. för jag är inte kul att ha att göra med när jag blir stressad. och sen när vi har tre barn, hur mycket lättare lär det inte vara att stressa då?!
slutsats: Jalla är bra för hela familjen :) han blir kvar!
jag kommer att få hjälp av alla underbara runt omkring de första veckorna efter att bebisen kommit, så jag inte behöver upp och mocka och rida då! TACK!
sen kommer planen se ut som så att Nina kommer att ta någon mer dag /vecka. sen kommer jag att knalla upp och mocka på morgonen när jag lämnat Tuva i skolan och Max på dagis. då får bebisen haka på så mockar jag, fixar mat och allt annat så det "bara" är ridningen kvar på kvällen! skitbra!

nehej, nu var kaffekoppen tom...så om man kanske skulle ta och göra lite nytta nu då.