glad jalle, och en hoppchock!

i förra inlägget skrev jag om den härliga känslan jag hade när jag red igår, jag ska utveckla det lite tror jag!

vi var på utebanan och red i det fina vädret! Jalle skulle först fjolla sig lite och tyckte att en sädesärla var något av det farligaste han sett! ett tag trodde jag att jag skulle göra den skrämda pippin sällskap uppe på elledningen mellan belysningen med tanke på hur han flög i luften! haha, men han var extremt pigg, glad och på alerten. han kändes mjuk och fin och vi jobbade mycket lång och låg och jag fick honom att vila på steget istället för att trippa runt och sprätta. han är så glad, positiv och framåt så det gäller att ta tillvara på det och omvandla det till något positivt ist för att dämpa och ta tillbaka honom.
så vi red på i ett friskt tempo på böjda spår.
när han var ordentligt uppvärmd så red vi mycket övergångar, trav-skirtt, skritt-trav, trav-halt osv. till en början ville han mest rulla på framåt, men jag gav mig inte! jag vill inte behöva ta för mycket i honom utan han ska lyssna när jag saktar av för säte och en lättare förhållning med handen. så vi tragglade på ett tag tills han var på alerten.
sen gjorde vi mycket övergångar på volten, men kortare galoppsträckor. mycket övergångar där också.
han var som sagt så himla glad igår, så det kom några små bocksprång blandat med mycket nöjda frustningar :)

han är en kanonhäst, och jag är väldigt väldigt glad att just jag har honom!
jag tror att vi kommer ha så mycket kul tillsammans, och  nu när det går mot sommar kan det ju bara bli bättre!

åh, en sak till! jag har gjort något väldigt ovanligt för att vara mig! Jag har hoppat! dock inte på Jalle utan på Turf, ett fullblod som står på ridskolan. vi var med på lite "gymnastikhoppning" och hoppade bla. en "fem och en halva", tre hinder på en volt och en serie på fem studs. jag som är en inbiten fegis som helst ser att hästen håller markkontakt med alla fyra hovar var skakis så jag höll på att trilla omkull innan vi skulle börja!

när jag satt upp och satte mig tillrätta med hoppläder höll jag på att smälla av! skulle jag kunna rida, och sitta kvar, med så korta läder?! dom andra kollade på mig och sa att jag faktiskt hade för långa läder för att hoppa med. herre min tid!
men efter lite galoppjobb i lättsits insåg jag att den gamla "ponnyhopparen" inom mig (som var en galning och hoppade allt innan jag blev äldre och feg) faktiskt fanns kvar i viss mån. så jag hoppade, jag tror faktiskt att jag iaf kom över 90 cm utan minsta lilla problem! på slutet var det tom. riktigt kul.
men dagen därpå när jag satt upp och red dressyr på min fina lilla stjärna så insåg jag att det är kul att hoppa, ibland, men inget går upp emot ett hederligt dressyrpass :)